stillstanding

på läsåret, det går alltid tokfort i slutet, sedan känner jag mig alltid alldeles chockad när det tar slut. pratade med några floristettor i dag om det här med betyg och uppsatser och skrivutveckling. det känns alltid som att jag trasslar in mig så mycket så fort jag ska förklara något för elever, men när jag frågar dem om de förstår vad jag menar, säger de ja. låtsas de förstå eller är jag tydligare än jag tror (eller -hemska tanke - tror de att de förstår utan att göra det)?

onsdagar är mötesdagar. alltsomoftast tänker jag att vi möts och möts men träffas aldrig...

i går var tre kollegor på information om den nya lärlingsutbildningen, som vår skola ska delta i ett försök i (svenskan blir sådär, men jag hoppas ni förstår ändå, annars får ni fråga vad jag menar), det ska bli intressant att se vad det blir av det. lärlingarna ska läsa mindre kärnämnen, men ändå få med sig i stort sett samma saker. lite förvirrande, men jag är van -  att befinna sig i skolans värld är att befinna sig i ett ständigt tillstånd av förvirring. man vänjer sig.

annars tänker jag ofta att det som borde vara skolans kärnkompetens; organisation, planering, tydlighet, är det som vi är sämst på. så har jag tänkt på varje skola jag jobbat på.

nä, nu ska jag leka lite, hejdå!