precis
när jag sitter här vid min bärbara och skriver skiner solen in genom vardagsrumsfönstret. jag gjorde misstaget att titta rakt på den och blev bländad. himlen är alldeles, alldeles blekblå...
är alltså hemma redan, en dag tidigare än jag räknat med. ville hem...jag är en riktigt stugsittare, men det är alltid kul att resa bort, kanske för att komma hem igen. det blir lite tråkigt att sitta ensam i en stuga med bara hunden till sällskap. jag tror alltid att jag ska få världens skrivlust, men så fungerar det (uppenbarligen) inte.
årets värsta dag är över för den här gången. så är det för oss med skotträdda hundar. det är bara att stå ut och lita på att på andra sidan pangandet väntar lugn och ro. hunden är tveksam till utevistelse långt efter nyår, men framåt februari börjar hon slappna av. till nästa gång...
läser Shantaram av Gregory David Roberts. han berättar om sin tid i Bombay, som verkar vara en fascinerande stad. återigen önskar jag att en författare hade haft en duktig redaktör som sagt åt honom att stryka en fjärdedel till en tredjedel av texten. Kill your darlings! han är uppenbarligen lite för förtjust i sin egen formuleringskonst, som det är lätt att bli...och ändå har han en fantastisk historia att berätta, om otroliga människor och deras liv. för mig blir ordfabuleringen ett hinder för berättelsen, som ändå innehåller en hel del biljakter. men jag ska läsa alla 938 sidorna eftersom författaren och skildringen av hans liv intresserar mig. läser samtidigt den Tibetanska livs - och dödsboken som är fascinerande av helt andra anledningar, även om båda böckerna har tillkommit i Asien. Sogyal Rinpoche lättar på förlåten till de tibetanska munkarnas mysterier och det är inspirerande!
är alltså hemma redan, en dag tidigare än jag räknat med. ville hem...jag är en riktigt stugsittare, men det är alltid kul att resa bort, kanske för att komma hem igen. det blir lite tråkigt att sitta ensam i en stuga med bara hunden till sällskap. jag tror alltid att jag ska få världens skrivlust, men så fungerar det (uppenbarligen) inte.
årets värsta dag är över för den här gången. så är det för oss med skotträdda hundar. det är bara att stå ut och lita på att på andra sidan pangandet väntar lugn och ro. hunden är tveksam till utevistelse långt efter nyår, men framåt februari börjar hon slappna av. till nästa gång...
läser Shantaram av Gregory David Roberts. han berättar om sin tid i Bombay, som verkar vara en fascinerande stad. återigen önskar jag att en författare hade haft en duktig redaktör som sagt åt honom att stryka en fjärdedel till en tredjedel av texten. Kill your darlings! han är uppenbarligen lite för förtjust i sin egen formuleringskonst, som det är lätt att bli...och ändå har han en fantastisk historia att berätta, om otroliga människor och deras liv. för mig blir ordfabuleringen ett hinder för berättelsen, som ändå innehåller en hel del biljakter. men jag ska läsa alla 938 sidorna eftersom författaren och skildringen av hans liv intresserar mig. läser samtidigt den Tibetanska livs - och dödsboken som är fascinerande av helt andra anledningar, även om båda böckerna har tillkommit i Asien. Sogyal Rinpoche lättar på förlåten till de tibetanska munkarnas mysterier och det är inspirerande!
Kommentarer
Trackback
