stillstanding

av Alice Sebold och se där, en bästsäljare som jag tycker om, det händer inte alltid. Hon skriver mycket bra (då läser jag den ändå i översatt version), vissa meningar blir som poesi, obegripliga men just därför vackra. Inspirerade till 2 dikter som jag inte vet hur bra de är, men jag utsätter er för dem ändå;

De levande
släpper inte taget
om de döda
i sin dödsskräck
Därför
är de största hjältarna de som dödar många
nästan alla
Hitler, Stalin, Pol Pot, Idi Amin, Caligula
de är missförstådda förkämpar för Det Goda
Den dag vi alla dör
infaller Paradiset

De döda hakar tag
håller fast, släpper inte
Vi - de levande -
låtsas som ingenting
Döden finns inte
inget ont eller hemskt finns
Bara där - i tidningarna, på radio,
i TVns blå skimmer
Här är allt bra
så länge vi lyckas glömma,
förtränga, pressa ner
alla tankar på de döda
Men i drömmen ser vi dem
då kommer de mot oss
leende, välkomnande, snart
ska vi dit där de är
Vare sig vi vill
eller inte

Verkar detta alltför märkligt, läs gärna boken!