stillstanding

I veckan slog det mig plötsligt att jag kan leva 50 år till, om jag har tur (eller otur?). Det känns som en oöverskådligt lång tid, men det är så länge jag har levt fram till nu och det har ju gått. Ibland får en som en reality check när en lullar fram i vardagen. Ett uppvaknande i den ständiga slummern. Tankarna går oftast i samma välkända banor, men så kommer som en strimma av någonting (jag vill inte kalla det ljus) och uppmärksammar en på något nytt. Kommer det någon annanstans ifrån? Vad ska jag göra åt det? Jag vet vad jag vill, det har jag vetat i 40 år men det är långt mellan min verklighet och det jag vill se.

Nåväl, det är aldrig för sent att ge upp.