stillstanding

kontra realism. varför gillar jag fantasy bättre? det är för att allt kan hända. jag brukar säga att verkligheten vet man ju redan hur den är, vem behöver veta mer om den? fantasy, sf och skräck är mer oförutsägbart och säger mer om vad det är att vara människa. Harry Potter, tex, handlar mycket om döden och hur man kan förhålla sig till den. döden är något som vi alla förhåller oss till, även om vi försöker låtsas att den inte finns. om man verkligen funderar på döden kan man bli livrädd. buddhisterna menar att man varje dag ska meditera över sin död. är det därför de verkar så glada? (såg ett program om Dalai lama i går)
jag hade en närkontakt med döden en gång för många år sen och min första tanke var "nu får jag se vad som händer". jag kan inte minnas att jag blev rädd, bara nyfiken. jag var inte besviken över att vara kvar här, kanske förvånad. tids nog kommer ju den dag då jag ska lämna jordelivet. jag som alla andra.
mer matematik:

fantasy=andlighet