stillstanding

galopperar gärna iväg, har jag förstått. 365000 för en etta? Även om den är fräsch och månadskostnaden låg?
Haver i dag sett snödroppar och krokus.

såg en film om några män som flydde från ett fångläger i Sibirien. Det gick till Indien, via bla Gobiöknen. Alla klarade sig inte. Detta ska vara baserat på en sann historia. Jag vill smickra mig med att tro att jag förstår när något hänt på riktigt, vissa saker skulle ingen ha kunnat hitta på. Men kanske har jag fel, dikten kanske överträffar verkligheten?

http://www.imdb.com/title/tt1023114/

Kritiken den har fått är så där, man jag insåg efter ett tag att jag tyckte om den, framförallt när den förlitade sig på bilder. Det pratades inte så mycket, men det som sades var intressant. Karaktärerna var tydliga och kändes verkliga. De tog hand om varandra. Jag förstod att de var en bild av hur ett samhälle borde vara, med respekt för varandras olikhet och ändå ett gemensamt mål. Jag visste lika lite vad som skulle hända som karaktärerna gjorde, som i livet. Vi tar ett steg i taget och måste förlita oss på att vi kommer framåt. Även om vi går i cirklar.

är svårt, och verkar blli svårare med åren. Men att sitta fast är inte att leva. Börjar leka med tanken att flytta på allvar och det går riktigt bra. Har bestämt mig för att börja avvyttra det jag inte vill ha med mig. Det är alltför lätt att leva med status qou.
Säljer min lilla bärbara, mitt skrivbord (ska köpa ett mindre) och en av marsvinsburarna. Vill du ha ett par gamla löparskidor eller en litet svart datorbord på hjul är det bara att komma och hämta.

är gott. Man kanske skulle bli polis? Gick på lägenhetsvisning i går. Jag tror jag måste flytta snart om det ska bli av...

och det är kanske inte så konstigt. Hon försöker härja på som vanligt, men däremellan sover hon tungt. Jag är så sugen på långpromenader, men jag måste vänta. Jag ska kanske köpa en cykelkärra, så kan vi ge oss ut på cykelutflykt, med picknick och allt? Det vore möjligen ett sätt att få jobb oxå.

känns som den första. Det tar bara två månader att vänja sig vid snö och kyla och tror att det är normaltillstånd. Men faktiskt kan det vara varmt och grönt och torrt, tänka sig! Idag är himlen förvår/senvinterblekblå och marken börja bli gå/spring/cykelbar igen. Det blåser och jag är glad, då torkar allt det blöta upp. Allt det där som m arken ännu inte vill ha.

Mer politik i går kväll. I like.

och intensiva drömmar. Var i Helsingfors. Vilse och såg mycket våld, men oxå trevliga människor. Sprang naken, vilket var pinsamt, tills jag mötte två till som sprang nakna. Det var tydligen en trend. De sprang dock för fort för mig och något senare hade jag kläder igen.

Annars händer det inte så mycket. Alice är trattfri, vilket är väldigt skönt. Nu ligger hon i soffan igen och verkar väldigt nöjd med det.

på bröd får man äta limpa

av 7 fina stygn tog vi bort 4 i går och såret är jättefint. Sparar 3 till i morgon, men sen ska det vara klart. Och ingen mer tratt (insha'allah - som alltid, vill inte utmana ödet (eller gudarna(eller både och))).

Nu är det slirigt, håller mig nog till apostlahästarna i dag. Ska prova att springa. Det hade nästan varit läge för inomhusträning i dag, men det är ju beigt. Dessutom skiner solen från en näst intill molnfri himmel.

är min hjälte! Jag tycker mycket om hjältar, oftast superhjälte- eller fantasy sådana, Sherlock är den enda helt realistiska hjälten jag har. Fast han är inte helt realistisk, eller hur?

Jag vill också vara en hjälte. Eller skriva om en.

Nu har jag anmält hunden och mig till rallylydnadskurs. Jag är så glad att jag överhuvudtaget kan tänka på att göra sådant med henne igen. Så försöker jag att inte oroa mig för allt annat. Vad lönar det sig att oroa sig.

kan man åka skidor så det gjorde jag i går. Det tog tid att ta sig fram, men jag blev andfådd och svettig så det gjorde väl nytta. Och i tisdags cyklade utan att jag skulle någonstans för första gången någonsin. Det var en underlig känsla. Medan jag stakade mig fram på skidorna försökte jag gnälla inför mig själv över hur jobbigt det var. Så kom jag att tänka på deltagarna i "Mot alla odds." Det fick tyst på mig.

för förändring är möjligen vår förmåga att vänja oss vid allt, hoppas på morgondagen och rädas förändringar

var jag på i går. En intressant erfarenhet. Demokrati=diskussion. Svårt med avgränsningar, ska alla få prata hur mycket de vill och vems röst ska räknas? En del pratar på och säger samma sak flera gånger, för att få mer talutrymme eller för att det de säger är så viktigt? Jag försöker följa en kompis exempel och 1) hålla mig kort, 2) använda humor, 3) få folk att tänka till. Men det gör kanske att ingen förstår vad jag menar. Så har jag märkt att man upprepar sig när man tror att andra inte har förstått hur viktigt det man säger är. Det kanske helt enkelt inte är viktigt. För någon annan än dig. Därför försöker jag vara tydlig när jag håller med. Det är trevligt när människor håller med.

Men även om är den enda som har rätt måste du hålla på din sak. Till slut börjar de andra kanske hålla med.

måndag igen och jag vägrar att ha måndagsarbetslöshetsångest. Tror jag.

Arbete arbete arbete
arbetets söner
alla dessa arbetstillfällen
som vi behöver folk till
vi ska importera arbetskraft
vi ska jobba tills vi stupar
men var är alla dess jobb
nånstans?

Hallå?

skiner, himlen är vinterljusblå. I dag skulle man ha gått en långpromenad, men vi är påtvingade vila, eller vi och vi, hunden ska vila. Och jag går inga långpromenader utan hund, jag förstår inte vitsen. Har nu sprungit tre gånger ensam och det går, men det är segt. Vad mycket tid man får över...Alice vill leka och vill inte ha "the cone of shame" på sig, men ibland får man inte som man vill...

Det förekommer kritik mot arbetslinjen, människor som inte alls ser arbete som livets mening. Och man kan vandra som konst. Se där, 2 saker jag lärt mig av att lyssna på p1.

i går var riktigt intressant. Det blir så när han har bra gäster. Mannen som skrev "Män är från Mars och kvinnor från Venus" (kan inte låta bli att lägga till min serieteckningsfavorit (Bizarro tror jag) "och barn är från Helvetet") var där och tog över totalt. Han talade intensivt om vikten av att lyssna, lyssnade inte på någon, motsade sig själv hela tiden och ångade på utan hänsyn. Det var kul att se. En del gräver med förtjusning sin egen grav. Men han klarar sig säkert bra ändå, någon är ju beredd att betala för att lyssna på honom. Det spelar ingen roll vad du säger, bara du låter övertygad...Han visade ett knappt dolt förakt för kvinnor (Mona Sahlin) och unga (Timbuktu) och brydde sig inte särskilt mycket om programledaren heller. Han skulle nog behöva titta lite på sitt eget beteende också...

Mona Sahlin försökte säga något om hans sätt att prata om hur mannen snällt skulle ombedas hjälpa till i hemmet, men där blev de skilda världarna uppenbara. Han kunde inte begripa vad det var hon reagerade på och han ville inte heller lära sig något om det. Min analys: han var fast i sina egna övertygelser. Han har säkert rätt i en del saker, men som jag sagt förut, med storhet kommer ödmjukhet (eller kanske tvärtom...).

http://svtplay.se/t/102974/skavlan

borrelia oxå och ska käka antibiotika mot det. Ja, jösses, är det inte det ena så är det det andra. I dag vill hon leka... och hon ska ta det lugnt i 3 veckor...Hå hå ja ja.

är jag inte, mer än till mina egna djur. Nu har vi varit ute, Alice gjorde det hon skulle, hon har ätit och fått i sig sina Rimadyl (2 st 2ggr/ dag i 5 dagar), jag har tempat henne (38 grader, helt ok, över 39 är feber på en hund) och gjort rent såret med koksalt. So far so good...

nyopererad och eländig. Först gnällde hon och då blev jag orolig för det och nu är hon tyst, då är jag orolig för det...I fem dagar ska hon äta medicin om magen tål den. Om 10-12 dagar ska stygnen tas. Skönt att ha henne hemma igen, det var SÅ tomt här...

att när någon närstående blir allvarligt sjuk försvinner alla andra bekymmer långt i bakgrunden. I går kväll kunde Alice knappt stå upp och jag fick bära henne ner och upp för trapporna (bra träning!). I dag var det lika illa så vi åkte till Strömsholm. Efter fem timmar fick jag åka hem utan hund, hon skulle opereras för pyometra. Efter blodprov, röntgen och ultraljud fastslogs att hennes besvär troligen kom från en inflammerad livmoder. Kirurgen ringde och sa att operationen gått bra, livmodern såg röd och ilsken ut och det var bra att den kom bort. Nu kan jag förhoppningsvis hämta hem henne i morgon och så blir hon som ny.
Insha'allah...

i går och det blev gott. Mycket socker och kanel...man kan äta paj utan glass eller grädde, faktiskt. Åt den till omsedd film (Shutter Island, fortfarande mycket bra) och te. Dricker mindre kaffe och mer te numer...Så drömde jag att jag tränade. Jösses! Nåja, jag drömde att jag jobbade som lärare oxå, så allt är inte uppochner...

musik med känsla;

http://www.youtube.com/watch?v=PC57z-oDPLs&feature=fvsr

så ni kan jämföra...

är inget jag brukar engagera mig i, men i går hade jag inget bättre för mig och lyssnade samtidigt som jag satt vid datorn (och spelade spel). Allt lät illa utom den sista låten som var riktigt bra. Kanske för att de andra var så dåliga, jag vet inte. Men hon kunde sjunga, låten var stark och dansbar, det var nästan så jag hoppade upp och började skutta runt. Men bara nästan, herregud.

http://www.youtube.com/watch?v=bRyzGv3AVEg en annan låt med samma sångerska (vinnarlåten finns inte på youtube?)

I går sprang vi i kylan och det gick riktigt bra? Tränade oxå rallylydnad och den här gången stötte vi på svårigheter, det kanske inte är så lätt som det ser ut...En långhårig colliehanne var där, tror han hette Bertil (!). Han försökte flörta med Alice men hon bara, så, liksom...

i år också, monsterkyla och köldkatastrof. Krigsrubriker om något så naturligt som vinterväder. Och jag kan fortfarande inte förstå varför vi värmer våra hus med el, det är väl det mest korkade man kan göra? När vi nu kan bygga passivhus och tillochmed plushus (som genererar energi), varför bygger vi inte bara sådana hus? Vi kallar oss homo sapiens, den intelligenta människan. Hm.

och kommer aldrig åter.
Eller så gör den det.

Så ja, nu är det gjort. I går kväll var vi 15 stycken på Café Sokrates på Eskilstuna folkhögskola. Vi pratade om filosofiska frågor i tre timmar och det var riktigt kul. Vi hann avhandla vad frihet är och vad konst är. Inte småpotatis!

På cykeln på väg hem slog det mig varför jag haft så kul; vårt samtal hade inget syfte, vi skulle inte planera något eller komma fram till något. Själva samtalet var syftet. Vilken lättnad! Först när jag deltagit i ett sådant samtal inser jag hur mycket jag saknat det.

på jobbintervju. Det tog drygt en timme att köra dit i det vackra vädret. Om man inte har GPS, lokalsinne eller hittar var man är på kartan får man gå in på en mack och prata med en människa. Det är inte så dumt det heller.
Och posten kommer nu, kvart i fem på eftermiddagen. Ska det vara så?