stillstanding

vad trött man blir av att jobba. vi har alldeles för långa lov, man lägger av sig alldeles. det är tur att man snart vänjer sig vid selen igen. har sprungit igen, det börjar bli en vana.

jag undrar mer och mer hur mycket av det jag säger som går fram. och jag frågar och frågar, men hur ska man kunna veta att de andra förstår bara för att de säger det? kontrollfrågor? tja, kanske. provar med det oxå, men det kan man ju inte hålla på med hela tiden?

i dag är det tisdag.
kommer ni ihåg vilken veckodag jag sa att det var?
vi äter lunch 12.15.
när äter vi lunch?
i morgon börjar ni 8.45.
när börjar ni i morgon?

så kan man ju inte hålla på...det förstår ni väl.

och alla dessa namn...kan vi inte införa att vi tatuerar in  namnen i pannorna på oss allihop? det skulle förenkla en hel del. bra om man blir dement oxå, då kan man gå och läsa i spegeln. fast bakochfram då förstås...

nu svamlar jag bara, så jag lägger av för i dag.

kram på er!