stillstanding

är inte stolt över mig själv när det gäller den gångna veckan (på jobbet). föll i den gamla fällan att ta åt mig för mycket och försöka styra för mycket. är det inte konstigt att man ständigt gör om gamla misstag? när man vet att man inte borde göra det? men om man redan gjorde allt rätt behövde man inte vara här, eller hur? jag tror ju att vi är andliga varelser som har en fysisk erfarenhet, inte tvärtom. alltsomoftast fastnar man i det fysiska (på det ena eller andra sättet) och förlorar fokus och fotfäste. jag är fortfarande för lättpåverkad av omgivningens stress. blev allergisk mot stress när jag gick in i väggen tredje gången.
så, jag lovar mig själv än en gång att inte ta saker så allvarligt och försöka låta andra vara som de är. tack gode gud för att jag har hunden och promenaderna, böckerna och filmerna - allt det får mig på rätt köl igen. det är inte lätt att vara en liten båt ute i stormväder, men å andra sidan kan inget farligt nånsin hända. det enda att vara rädd för är rädslan själv.

kram på er och trevlig helg!