Spiderman

har nu sett om alla tre filmerna och är imponerad av karaktärernas ovanliga djup (för en superhjältefilm). bruden får oxå utvecklas, bara det att hon oxå spelas av samma skådespelerska i alla filmerna, hur vanligt är det? man kan reta sig på hennes osäkerhet och velande, hennes otydlighet mot hjälten, men samtidigt ÄR hon ju ung och osäker, med en tuff uppväxt. hon väljer alltid, till slut, det som känns rätt för henne själv, liksom hjälten. sen kan man vara irriterad på att hennes roll mest verkar bestå i att råka ut för otäcka skurkar, placeras nånstans högt och skrika på vägen ner, men det är en gång för alla kvinnors uppgift i superhjältefilmer (och inte bara där...).

annars är trean intressant därför att Spiderman/Peter Parker möter sina inre demoner och lär sig att ont och gott finns inom oss alla. i slutet kan han förlåta den man som sköt hans morbror, därför att han själv gjort saker som han har svårt att förlåta sig själv. sen har moster May många viktiga repliker, hon står för livsvisdomen. framförallt den villkorslösa kärleken och en grundmurad tro på att han kommer att välja rätt, även om han ibland går vilse på vägen.

allt i allt en skildring av hur det är att växa upp i en komplicerad värld, med eller utan superhjältekrafter...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0