I går
gjorde jag äntligen slag i saken och åkte med turbåten Gerda från Torshälla till Eskilstuna. det var en och en halv timme på vattnet i skapligt väder. såg storskarv, fisktärna (troligtvis, den är mest allmän), häger och gräsänder. föräldrarna på båten envisades med att kalla änderna för ankor, en trodde att hägern var en örn. suck - och varför bryr jag mig? har sett alla arterna förut, men nu fick jag se tärnan fiska, fast jag tror inte nån av dem fick något. (kikare! måste skaffa)
kul att åka båt, ett litet smolk i bägaren var ännu en av dessa jobbiga småkillar som förmodligen aldrig hört ett nej i sitt liv. fy för att få dem till skolan - men jag jobbar ju inte på lågstadiet längre. tur det. han for runt i en och en halv timme, klättrade på relingen och var på väg fram till Alice. jag sa i förbigående att hon är ovan vid barn och man vet inte hur hon reagerar och det skrämde föräldrarna tillräckligt. men ska det behövas? varför tror en del barn att världen är till bara för deras skull? de beter sig som små paschor...nåja, det tråkiga är att för eller senare kommer livet att ge dem en rejäl smäll och ju senare den kommer, ju hårdare blir den. tänk om föräldrar kunde förstå att de inte gör sina barn en tjänst genom att låta dem bete sig hur som helst...
tydligen är det lätt att fostra barn när man inte har några egna och jag vet ju inget om det fanns orsak till deras eftergivenhet, pojken kanske hade varit sjuk. men det är som med hundar (eller vilket djur som helst), de lever i nuet och det är nuet som ska funka. farmor och farfar var med, vilket kan ha bidragit, de vågade kanske inte säga till när de var med?
kul att åka båt, ett litet smolk i bägaren var ännu en av dessa jobbiga småkillar som förmodligen aldrig hört ett nej i sitt liv. fy för att få dem till skolan - men jag jobbar ju inte på lågstadiet längre. tur det. han for runt i en och en halv timme, klättrade på relingen och var på väg fram till Alice. jag sa i förbigående att hon är ovan vid barn och man vet inte hur hon reagerar och det skrämde föräldrarna tillräckligt. men ska det behövas? varför tror en del barn att världen är till bara för deras skull? de beter sig som små paschor...nåja, det tråkiga är att för eller senare kommer livet att ge dem en rejäl smäll och ju senare den kommer, ju hårdare blir den. tänk om föräldrar kunde förstå att de inte gör sina barn en tjänst genom att låta dem bete sig hur som helst...
tydligen är det lätt att fostra barn när man inte har några egna och jag vet ju inget om det fanns orsak till deras eftergivenhet, pojken kanske hade varit sjuk. men det är som med hundar (eller vilket djur som helst), de lever i nuet och det är nuet som ska funka. farmor och farfar var med, vilket kan ha bidragit, de vågade kanske inte säga till när de var med?
Kommentarer
Trackback
