stillstanding

av en följetong;

- Så där ja, nu blir det bra, sa hon. Jag hade inte en aning om vad hon menade. Visst hade jag det skönt i sängen där jag låg, men betydde det att allt skulle ordna sig? Det var väl att sträcka nuets betydelse lite väl långt. Annars gick det ingen nöd på mig, jag var mätt och varm, hade inte alltför ont nånstans och var inte särskilt orolig för någonting. Det kanske jag borde vara? Hade jag glömt något viktigt? Att mjölka korna? Men jag hade väl inga kor, hade aldrig haft några kor, vad jag kunde minnas.

Neej...inga kor att mjölka eller hästar att hämta in eller hundar att rasta. Inte ens en liten katt att tjäna genom att öppna en konservburk. Varför var jag då så nervös för att ha glömt något viktigt? Kan det ha berott på hennes unga, självsäkra påstående;
- Så där ja, nu blir det bra?

Så var det nog.

Mycket nöje!