stillstanding

det är lätt att hamna i luven på varandra när det är mycket att göra och det kör ihop sig. typ. jag är nöjd med att i dag ha tryckt vårt sjätte nummer av skoltidningen med en av de bästa noveller jag läst (av en elev).  egentligen behövs inte parentesen, vet inte varför jag känner mig tvungen att lägga till den. tror jag nämnt förut vilken ynnest det är att vara svensklärare ibland, när man får in starka texter med en helt egen ton. de dikter jag fått in är många gånger väldigt bra. antingen är det inte så svårt att skriva som vissa vill få oss att tro (de som håller på med finkultur menar jag här) eller oxå har vi ovanligt många duktiga elever hos oss.

om du har nåt att säga kan du skriva
och alla har nåt att säga
alltså kan alla skriva
det är väl kanske det bästa
vi kan lära oss av Den Nya Tiden?

funderar på att starta en följetong här, får se om det blir så. den kan tänkas handla om en lärare eller en hundägare eller en magiker. eller nåt sånt. kram på er!