var inte

särskilt djup i går, men det blir så när man skriver varje dag, kvaliteten skiftar...

förstå din fiende, så du kan besegra honom
och när du väl förstår honom
vill du inte besegra honom längre

kommande vecka är det läsårsavslutning. det känns lika märkligt varje gång - att ett långt, intensivt läsår verkligen tar slut. sen blir det tomt och ödsligt ett tag, tills man vänjer sig vid att vara ledig och egentligen inte vill börja jobba igen. det är skumt att vara lärare, från 0 - 100 på en tiondels sekund och lika fort tillbaka till 0 igen. kanske går det att vänja sig vid, jag undrar. en lång ledighet kan behövas för att verkligen släppa allt vad skola heter och kunna komma igen nästa år. många är avundsjuka på lärare och våra lov, men då brukar jag svara att bli lärare då, det behövs fler. då brukar de säga att usch nej, lärare kan ingen vara, och hur orkar jag? just det.

kram på er, därute, vare sig ni läser detta eller ej.

Kommentarer
Postat av: kaija

Det är den där utmaningen att kunna möta alla krav som omgivningen har på den arbetande människan,som ger liv och märg åt livet,om ingen ställer krav,känns tillvaron futtig.

2008-06-01 @ 21:44:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0