shakespeare
kunde jag prata om i timmar, eller Harry eller SOR, men det är bara att inse, alla gillar inte samma saker som jag gillar - konstigt nog. det blev 10 - 15 minuter om den store engelske skalden.
i dag blev många sjuka och/eller arga, det är typiskt för slutet på läsåret, stressen tar ut sin rätt. inte på mig, jag är inte stressad, bara lite trött. men det händer att jag ledsnar på alltihop, skolan är en sån låtsasvärld och lärare tar den och sig själva på så stort allvar. undrar varför det är så? törs vi inte inse hur lite vi betyder? det är väl bara att se på skolans status i samhället?
samtidigt som ingen verkar ta skolan på allvar (mer än de närmast sörjande, de som jobbar i den och skolverket) förväntas skolan fixa alla samhällets problem. hörni, där ute, vad är fel i den ekvationen?
i dag blev många sjuka och/eller arga, det är typiskt för slutet på läsåret, stressen tar ut sin rätt. inte på mig, jag är inte stressad, bara lite trött. men det händer att jag ledsnar på alltihop, skolan är en sån låtsasvärld och lärare tar den och sig själva på så stort allvar. undrar varför det är så? törs vi inte inse hur lite vi betyder? det är väl bara att se på skolans status i samhället?
samtidigt som ingen verkar ta skolan på allvar (mer än de närmast sörjande, de som jobbar i den och skolverket) förväntas skolan fixa alla samhällets problem. hörni, där ute, vad är fel i den ekvationen?
Kommentarer
Trackback
