stillstanding

som jag skrev i går kväll;

Människor och träd, 1

Människan växer som ett träd
För varje år läggs en ring till de gamla
Men längst in finns alltid
det första året kvar
Hårda slag med vassa yxor
skadar barken - endast tiden
värker fram nytt skydd
Ärret syns där - alltid
Tills trädet faller av sig själv
eller fälls av ännu en yxa

Människor är träd
i rörelse
Träd är människor
med djupa rötter
Vem vet vem som är vem?

Alltid längst in det första året
mjukt, svagt, blekt
men fullt av liv
Omgivet av bark som blir
allt grövre, stammen allt mer oböjlig
Kronan susande i vinden, vinden, vinden


Människor och träd, 2

Människor är som träd
en del trivs i tät skog,
de vill susa samman, tätt, tätt
Andra är solitärer
de står bäst ensamma
på ett fjäll
eller i sumpmark
på en mosse eller myr
Till skillnad från träd
kan vi flytta på oss
välja att ibland
leva i skogen
ibland på fjället

Å andra sidan har vi
inte lika djupa rötter

Kanske är det träden
som rör sig
och vi
som står stilla