stillstanding

har lärare ofta, verkar det som. förtjänar vi dem? jag vet att eleverna förtjänar sina lov, så då kanske vi oxå gör det? terminerna är så intensiva så man behöver tid för att återfinna fotfästet. läraryrket är väldigt självstyrande, och måste så vara. i klassrummet kan ingen höra dig skrika - nej, vad jag menar är att när du står framför en grupp elever måste du vara väldigt närvarande och kunna tänka snabbt på fötterna (think fast on your feet - funkar nog inte riktigt på svenska...). det kräver mycket energi, i alla fall för mig, det är därför jag blir så trött. sen är det inte helt oväsentligt att man jobbar mycket i motvind och uppförsbacke.

för länge sen liknade jag lärarjobbet vid en skådis på en teater;
där man är oense om vilken pjäs man spelar
och hur man ska spela den
hur lång den är
vilket språk den ska göras på
publiken kommer och går som den vill
eller sitter och gäspar
regissören vet inte vad han eller hon vill
och resten av ensemblen klagar
hela tiden på att inget fungerar
teaterbyggnaden håller på att rasa ihop
det regnar in
och mitt i allt detta förväntas du spela
fantastiskt och förflytta berg -
lycka till!

men om det vore lätt kunde vem som helst göra det - eller hur?