stillstanding

vad ska man säga? fredagarna är inte roliga på jobbet. jag är stressad = olycklig. jag har blivit allergisk av stress efter att ha gått in i väggen tre gånger. jag har lovat mig själv att det inte ska hända igen. det är ointelligent att inte lära sig av sina misstag. jag förstår inte att det ska bli så här hela tiden. ibland undrar jag om jag inte är skapt för den moderna tiden. jag fixar inte teknik som inte fungerar, ungdomar som inte visar mig och varandra respekt och alla dessa val. det VAR inte bättre förr, det vet jag, jag var ju där, men det var väl ändå LUGNARE. eller hängde jag bara med bättre då?

så klarar jag inte oordning, det gör mig vansinnig, men jag klarar inte heller att gå runt och städa hela tiden.

ännu en dag när jag åker hem och bestämmer mig för att det är hög tid för en förändring. men till vad? våga språnget rakt ut i det okända? vad är det värsta som kan hända? att jag blir utan pengar? det har jag varit förr, det är jag van vid.

är det lättare att vara mattelärare? räkna, räkna och kolla i facit. men GUD så tråkigt. ja, så är det, man får ta det onda med det goda. allt det här VET jag eftersom jag är rimligt smart. varför gör vi fel när vi vet vad som är rätt? har jag frågat det förut?