stillstanding

att jag har funnit på uppgifter som jag själv förstår vitsen med och surprise, då förstår eleverna oxå vitsen med dem. tänka sig! jag har aldrig varit mycket för att använda läroböcker, det blir alltid nån annans idéer om vad skolan går ut på och jag inbillar mig (med eller utan rätt) att jag vet bättre vad mina elever ska göra än vad en anonym läroboksförfattare vet. dessutom blir det roligare för mig att se vad det blir av det och precis som i fjol ser jag att eleverna KAN skriva dikter. jag öser beröm över dem (när det är befogat) och de verkar så ovana vid det...sen blir jag mer och mer öppen med vad jag tycker, tex att dyslektikerna ofta skriver de bästa (och mest koncisa) texterna och att de borde publicera sina texter i nåt sammanhang. jag trivs med dem helt enkelt, lika mycket som jag INTE trivs med mina kollegor. kanske är jag under den gamla kärringytan fortfarande en tonåring. ibland känns det så. jag vill inte heller gå upp i ottan och åka till ett ställe där alla bara dissar mig. tänka sig...och ju mindre jag bryr mig om regler, desto bättre sköter de sig och ju bättre jobbar de...anarki fungerar!