stillstanding

är nu. för varje timme som går blir Sverige vackrare...skönheten blandas med vemod, passar jag verkligen på som jag borde? är jag så lycklig och tillfreds som jag måste vara när allt är så vackert? varför ständigt denna känsla att jag borde vara någon annanstans och denna undran - var i så fall? please tell me. someone. myself, maybe.

tidpunkten för den stora fasan - ARBETSLÖSHETEN - närmar sig och jag vägrar vara rädd. vad är det värsta som kan hända? kommer jag att svälta, hamna på gatan? förmodligen inte. kommer jag aldrig att få ett jobb igen? förmodligen inte det heller.

nu ska jag skaffa katt! kanske...har inte skaffat något nytt djur på 8 år och påstår mig ändå gilla djur. den ekvationen stämmer inte, eller hur?