vad jag tycker om

att umgås med tonåringar. jag vet inte om de får ut nåt av att vara med mig, men jag lär mig massor av dem. jag vet mindre och mindre om vad jag tycker vi ska göra tillsammans, men kanske är det ett tecken på att jag utvecklas? man borde inte oroa sig över att man inte alltid har alla svar. ibland är det viktigare med frågorna. i så fall är jag verkligen på rätt spår, för jag får bara mer och mer frågor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0