stillstanding

vi är många som tror att det vi vill, tänker, säger och känner intresserar andra och så är det kanske, men det är få som lyckas vara allmängiltiga - att få det de säger att gälla många. Kanske försöker vi övertala oss själva om vår betydelse när vi ständigt säger till omgivningen; "Här är jag! Så här tänker jag! Så här känner jag!" För att det ska bli intressant måste man ha något intressant att säga och hur ser man till att ha det? Skavlan (tv1, fredagar) lyckas få tag i spännande gäster som levt och har något att säga om detta. En forskare som är tacksam för att hon fick en hjärnblödning, en artist som känner sig som Dr Jekyll och Mister Hyde, och menar att han vill ha det så, två författare som grälar om vikten av att vara ärlig eller oärlig. Och detta i ett program på en timme.

Såg "Nurse Jacky" i går, del 1 och, ja, det lockade till fortsättning. En komplicerad kvinna i medelåldern, hur ofta får man se det? Och sjuksköteskevärlden är fortfarande väldigt kvinnlig. överhuvud kommer kvinnorna nu, i tv - serierna också. Tex "Tru Blood", med Sookie, som också beter sig oförutsägbart, utanför gamla stereotyper.

Vi har förstås "Buffy och vampyrerna", som kom för länge sedan. Ni som dissar den serien har inte sett den. Joss Whedon är ett geni. Så det så.