stillstanding

daylight - saving - time. Den som kan fler språk blir smartare, fick vi veta denna vecka. Det gör mig inte förvånad. Man lär sig att ord är närmevärden till företeelser och aldrig kan bli exakta. En del saker låter sig lättare sägas på ett språk än på ett annat. Kanske skulle varje människa ha ett eget språk, men vi skulle få svårt att prata med varandra då. Det är i och för sig redan svårt, problemet kan tänkas ligga i att vi tror att vi pratar samma språk när vi inte gör det.

Kommande vecka kan visa sig bli avgörande för min närmaste levnad. Får se.

Och Abram, Rakel, Lea de äter och sover, sover och äter och protesterar när jag tar upp dem. Men det gör jag ändå. Är man husdjur så är man. De får födas om till vilda djur, så slipper de förhoppningsvis människor. Men det är ingen garanti.

Jag är som jag är
och det är du med
Låt mig vara som jag är
så får du vara som du är

Jag kan inte låta bli att fundera på tiden. När vi manipulerar med den och flyttar timmarna hit och dit, då blir det så tydligt att den egentligen inte finns. Den är bara en överenskommelse, en lek vi leker för att låtsas ha kontroll över något som vi inte kan styra. Vad? Livet, kanske? Ljuset och mörkret...