stillstanding

såg jag i går och gillade. Den är inte alls så dålig som kritiken fått mig att tro. Den följer mallen för en katastroffilm, påminde en del om War of the Worlds (skild pappa, son som är arg, dotter som är skör, ytlig styvpappa) och hade den klassiska hundscenen. Men visst var det gjort med humor?* Och förstörelsescenerna var urcoola - bland det häftigaste jag sett. För en diggare av katastroffilm var det rena julafton. Ska inte berätta hur den slutar om ni ska se den, men slutet var också intressant och i linje med mina funderingar när det gäller en viss kontinent och dess framtida betydelse. Alltid kul att se att ens tankar delas av andra.

*hunden är en japanese chin, bara en sån sak!