har nu träffat

mina nya elever, inte alls pirrigt. Tydligen vänjer man sig vid det mesta om man gör det mycket nog. Sen är det alltid svårt att veta vad man ska säga när man presenterar sig. Gav adressen till bloggen, får se om någon av dem tittar in. I så fall är ni välkomna, ni också!

Medan jag dammsög i går slog det mig att våra känslor aldrig åldras.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0