tro

heter det därför att vi inte kan veta. Ibland måste tron bära oss över de besvärliga bitarna i terrängen. För mig ligger det enorm hybris i föreställningen att vi är ensamma och att det enda som finns är det vi kan se och ta på. Det finns ju inte heller! Vad är det att finnas? Ungefär som med sanningen, allt är närmevärden. Enligt matteläraren på skolan är matte grundat på bevis, men jag vet inte jag...utgår man inte alltid från ett grundpostulat, något som vi bara antar stämmer för att kunna fortsätta med tankebygget?

Köpte sacristain på Printz bageri - det finns! Och var riktigt gott, smakar mandel, socker och smördeg...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0