stillstanding

är verkligen en deppig figur. Men det är ju så, för en del människor är grundkänslan inte jippi och vad kul att jag lever. Som Bodil Malmsten sa i Skavlan i fredags; Jag tror att jag föddes ledsen och arg. Vi försöker att inte låtsas om det, vi låtsas att vi blir lyckliga med en storbildstv eller ett nytt kök. Det är inte så enkelt. Men Kapitalet blir lyckligt.

Såg om Fight Club i går. En riktigt bra film, framförallt i sin civilisationskritik. Tyler Durdens lösning är dock en aning extrem, inte sant?