tröst

Jag får för mig att vi verkligen lever i den yttersta tiden, med översvämningar, bränder, extremt väder, sjukdomar, massdöd av fåglar - men jag vill fortfarande inte äta hejdlöst och bli tjock. Alltså tror jag i mitt innersta att jag ska leva länge till som nu, med tillgång till att jag behöver och det mesta jag vill ha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0