en usels pedagogs bekännelser
ska min självbiografi heta. En bra titel i dessa tider med självsäkra superpedagoger. Jag känner mig verkligen inte som någon superpedagog, eller superhundägare, eller super nånting. Men jag kanske får finnas ändå?
En annan sak slog mig också i går; jag blev lärare för att jag vill medverka till förändring, men de flesta av mina kollegor vill bevara allt som det är. Konstigt då att man inte kan samarbeta?
En annan sak slog mig också i går; jag blev lärare för att jag vill medverka till förändring, men de flesta av mina kollegor vill bevara allt som det är. Konstigt då att man inte kan samarbeta?
Kommentarer
Trackback
