stillstanding

I veckan insåg jag varför jag ständigt får för mig att jag inget kan - som lärare blir man ständigt påmind om det man inte vet, åtminstone om man vågar sig utanför sin komfortzon. Hur mycket man än vet finns det alltid eoner av okunskap att upptäcka. En väg är att ge upp och hålla sig till sin kärnkompetens (som ofta är väldigt liten) - ett alternativ är att slappna av och lära sig leva med att man inte vet allt. Att ingen kan veta allt och det är därför vi är så många. Om alla pluggar in samma facit utantill, vad är det då för mening med evolution?

Dessutom påmindes jag omigen om att jag inte vill krympa ner mig för att passa in i andras begränsade världsbild. Det ska jag inte behöva göra.

Och - DET ÄR ALDRIG FÖRSENT ATT GE UPP