stillstanding

ju mer kritisk blir man. I en film hade fotografen precis hittat zoomfunktionen och använde den för VARJE närbild. Till slut ser man ju bara det och glömmer historien. Så levererade skådespelarna replikerna på ett extremt styltigt sätt, typ; Jag går in i bild, säger min replik och sen är jag klar. De ansträngde sig för att inte låtsas om kameran, vilket gjorde att deras bristande rutin blev väldigt uppenbar. Men sådana filmer får en att förstå hur bra det är när det blir bra. Hyrde i går en film som heter "Skyline" som snott från "Area 9", "War of the Worlds", "Alien", "Independence Day", "Cloverfield" bland andra och inte gjorde något eget av det. Framförallt verkade den inte vilja berätta något, vilket jag tycker att en historia ska göra. Den började lovande, med en effektiv och hyfsad presentation av karaktärerna (vilket man förstår att uppskatta när man inte fått det på några filmer...), men sedan blev det bara upprepning av - i och för sig snygga - effekter. Slutet kändes rumphugget, som om det skulle komma en fortsättning (uppföljare?). När man tänker på alla duktiga människor och viktiga och bra historier så blir man lite uppgiven, men - man måste kyssa många grodor innan man hittar en prins¤. Eller nåt sånt.

¤ om det nu finns sånt som prinsar