mycket bilder
nu börjar jag undra om mitt syfte i livet är att underlätta för invandrare/nysvenskar/utlandsfödda att komma in i svensk vård och omsorg. det vore kul att få jobba med det, det behövs verkligen från båda håll. de vill jobba - jobben finns, bara de lär sig svenska. och hur svårt kan det vara? även om svenskan (och svenskar) är un poco loco...
Oj Agneta, nu tycker jag att du är lite naiv. Invandraren är inte något litet gosedjur som behöver extra omsorg, extra puff in i det svenska paradiset. Det ligger i invadrarens eget intresse att lära sig svenska och genom SFI får man insyn (om en grov sådan) i hur det svenska samhället fungerar. Invadraren lär sig väldigt fort vilka rättigheten han har men sällan vilka skyldigheter. Det som invandraren behöver (och önskar sig) mest av allt är att sluta bli behandlad som invandrare.
Men det är mycket svenska att lära sig och visst kan det vara vettigt att koncentrera sig på det som behövs för ett framtida yrkesliv?
Ja, absolut. Efter 17 år i Sverige lär jag mig varje dag något nytt om det svenska språket. Jag anser att språket är ett maktredskap och utan det kommer vi inte långt. Språket öppnar många dörrar och möjligheter.
Jag vet inte hur det fungerar nuförtiden på SFI men när jag gick utbildningen då kunde man läsa den på max 1000 timmar. Lärde man sig inte språket på dessa timmar då blev man utesluten. Och tro mig, jag har känt många som efter 1000 timmar svensk undervisning kunde knappt presentera sig. Vems var felet? Skolans? Eller den enskildes? Det måste finnas en vilja, en driftkrav hos invandraren. Samma sak med jobbet. Man kanske måste ta ett jobb med mindre status i början även om man i framtiden vill jobba som hjärnkirurg eller VD på Volvo.
Förresten, nyligen hörde jag från en praktiksamordnare om en man som efter 5 år på soc.bidrag fick ett jobb. Äntligen! Men han blev pissförbannad när han fick sin första lönespec. Rövarstaten hade stulit 30% av hans inkomst. Hur är det möjligt att bo här i 5 år, leva på bidrag och inte veta att man betalar skatt? Som jag sa tidigare, rättigheter kontra skyldigheter.
Dessvärre vet jag inte hur invadrarpolitiken (och arbetsmarknadspolitiken för den delen) borde utformas. Men jag är starkt emot att dalta med invandrare. Har man fått asyl, PUT eller medborgarskap här så har man samma möjligheter som alla andra. Och samma krav.
