stillstanding

har jag aldrig blivit kallad förut, men någon gång måste väl bli den första. Fick ett intyg från kursen jag var på i dag, ska sätta upp den på väggen och småskratta varje gång jag ser den. Man har inte roligare än man gör sig (och alla kan inte heta Andersson, Pettersson och Lundström). Jag minns den ljuva tiden (jag minns den som i går) när man var hemma när man var förkyld. Eller har man nånsin varit det? Inte kul att nysa och rinna och dricka vatten och springa till toaletten hela tiden med människor som inte känner en. De tror kanske att man är sån jämt...