de går och går

såg en film om några män som flydde från ett fångläger i Sibirien. Det gick till Indien, via bla Gobiöknen. Alla klarade sig inte. Detta ska vara baserat på en sann historia. Jag vill smickra mig med att tro att jag förstår när något hänt på riktigt, vissa saker skulle ingen ha kunnat hitta på. Men kanske har jag fel, dikten kanske överträffar verkligheten?

http://www.imdb.com/title/tt1023114/

Kritiken den har fått är så där, man jag insåg efter ett tag att jag tyckte om den, framförallt när den förlitade sig på bilder. Det pratades inte så mycket, men det som sades var intressant. Karaktärerna var tydliga och kändes verkliga. De tog hand om varandra. Jag förstod att de var en bild av hur ett samhälle borde vara, med respekt för varandras olikhet och ändå ett gemensamt mål. Jag visste lika lite vad som skulle hända som karaktärerna gjorde, som i livet. Vi tar ett steg i taget och måste förlita oss på att vi kommer framåt. Även om vi går i cirklar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0