Läste ut

China Miévilles bok "Embassytown". Mycket intressant om språkets betydelse för tänkandet. Den handlar om en utomjordisk kultur som talar med två munnar samtidigt och bara talar sanning, om det som finns. För att kunna diskutera det nya som kommer med människorna utvecklar de liknelser som med tiden (och mycket besvär) blir metaforer. Nu förstår jag skillnaden. Fast jag kanske inte kan förklara den. Än. Det är krångligt att läsa avancerat filosofiska texter på engelska, men man lär sig ju ingenting utan ansträngning. Eller hur?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0