stillstanding

och det är synd att klaga, men jag gör det ändå
det finns alltid någon som har det värre (och bättre)
långsamt övergår framtid i dåtid
vi närmar oss något vi inte känner
via något alltför välbekant
där framme anar vi något
annat?
Kanske
Eller mer av samma

Du kan inte drömma om något som du inte känner till
men kanske känner du till allt