läste i går ut

Annika Östbergs självbiografi. Vilket liv hon levt! Jag förstår att det finns människor som har väldigt svårt att förlåta andra för vissa saker. Men jag tänker på det som står nånstans i Bibeln, "Hämnden är min, säger Herren!" För mig betyder det att vi ska överlåta sådant som straff och hämnd till Gud, för hen är den enda som ser hela bilden. Vi gör alla misstag, en del större än andra, men oförlåtliga? Om inte allt går att förlåta då ligger vi pyrt till. Så är det nog inte fel att försöka se orsakssammanhang till det som händer, vad gäller tex missbruk kopplat till våld. När du gör en dumhet ska du få chansen att rätta till den, det är humant. Annikas beskrivningav hur det är att sitta i ett amerikanskt fängelse är hemsk. I jämförelse med det är svensk fångvård riktigt bra och ändå tycker jag utifrån min lilla erfarenhet att det finns mycket kvar att önska. Så berättar hon om reaktionerna när hundar kom in på fängelset, hur hårda brottslingar mjuknade, slängde sig ner på golvet och började gulla.
Det är ju det jag säger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0