stillstanding

tro på nånting överhuvudtaget? Läser om vår sk miljövänlighet, hur allt bara är fernissa över en ruttnande avgrund där apokalypsen väntar. Om vi inte gör något, men ingen vill börja. Det är alltid någon annan som ska göra något först. Det är som när det ska drickas kaffe på jobbet, vi går och väntar ut varandra. Någon annan sätter säkert på. Annars får vi bli utan.

Hemma måste jag sätta på kaffet om det ska bli nåt.

Tillväxtens sista dagar, av Björn Forsberg, heter boken jag läser. Den är INTE upplyftande, men innehåller många sanningar.