bråttom

ska man inte ha, det vet jag ju. Isis och Bast måste få en chans att vänja sig först. Men i dag har jag hållt i dem båda två och de är så söta. Såg tredje och sista delen av "Torka aldrig tårar..." och den var också bra. Pauls begravning var fantastisk. Tänk att detta har hänt i min livstid, i Sverige. Det känns som vi har kommit en bit sen dess, även om vi är långt ifrån framme.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0