stillstanding

att jag hade en whippetvalp som skulle heta Ida eller Emma (inga bra namn på en hund). Funderade över vart Alice tagit vägen, men kom inte på det. Så är det ofta när jag drömmer. Man vet inte ens hur man ska börja fundera på saker som inte verkar stämma. En konstig upplevelse, kanske lite som att vara barn. Då är det också mycket som är obegripligt och som man inte får ihop. Det kan vara så att i drömmen återvänder vi till det ordlösa förstadiet till våra vuxna jag, med tillägget till en massa erfarenhet.